Viljan finns kvar

Kära vänner.

Vi är här för att hedra minnet av era medlemmar. De som valde engagemanget för jämlikheten, människovärdet och solidariteten. Många av dem unga, med engagemanget och livet framför sig som ljusa lågor. Detta innan fredagens ofattbara grymhet släckte hoppet och framtiden.

Livet ska inte stanna för ett barn. Livet ska inte stanna för en ungdom. 

Kära föräldrar och anhöriga,

Orden räcker inte för att beskriva vilken längtan som finns att hjälpa er att bära sorgen. Över landsgränser finns denna längtan. Men vi vet att det är omöjligt att ta smärtan från er. 

Vi kan bara meddela att sorgen över förlusten sitter som is i kroppen också hos oss i ert grannland, den sitter hos er systerorganisation och hos era vänner. Det finns ett nytt allvar också oss runt om er. 

Kära AUF,

Ni är vår tvilling.  

Generationer av SSU:are har inspirerats av ert engagemang för allas människors lika värde, av er ständigt närvarande internationella solidaritet och ert miljöengagemang.

Ingvar Carlsson, vår tidigare statsminister i Sverige, har också varit ordförande för SSU. Han kunde berätta att 500 SSU:are åkte till Utöya för ett läger för femtio år sedan.

Idag är vi lika besläktade som då. Många SSU:are har oroligt följt er varje dag. I Karlstad deltog jag vid en minnesmanifestation SSU anordnade i måndags. Framför fredsmonumentet som restes 1955 för att minnas den svensk-norska unionens fredliga upplösning samlades hundratals värmlänningar. Framför orden «Fejd föder folkhat, fred föder folkförståelse» visade deltagarna sitt medkänsla med er. 

Vår samhörighet spänner över generationer, förbi landsgränserna och kommer att bära långt in i framtiden.

Kära Eskil,

Dina ord tröstade också oss i Sverige. Viljan att stå upp. Viljan att ta tillbaka Utöya.

SSU:s gåva för att minnas och hedra AUF:s medlemmar är att vi nu startat en svensk insamlingskommitté till Utöya. Alla SSU:s nu levande ordförande har lovat att ingå i kommittén. Vi påbörjar insamlingen vid en stor ljusmanifestation i Stockholm ikväll.

Vänner,

Nelson Mandela beskrev en gång rädsla så här:

«Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.

Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.

Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att  förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra.

När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma».

Kära vänner,

Sorgen sätter sig i kroppen, men den lägger sig också som en mörk dimma bland tankarna. Det är lätt att känna rädsla, att bli hatisk eller sluta sig mot en otrygg värld.

Men så plötsligt skimrar det till, en strimma av hopp. En tjej från AUF vars budskap tränger in i alla hjärtan. «Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek alla andra kan visa».

Och så, som genom ett trollslag, känns det lättare igen.

Viljan finns kvar.

Viljan till engagemang, människovärde, öppenhet.

AUF, till och med i er svåraste stund orkar ni ge hopp till oss andra. Era medlemmar. De vi hedrar idag, de stod upp. De vågade vara kraftfulla i sin kamp för allas lika värde. De betydde något för världen. De skrämdes inte eller förminskade sig. De lät ljuset lysa. De inspirerade oss andra.

Minnet över deras engagemang kommer evigt leva vidare. Över generationer. Förbi landsgränser och in i framtiden.

Tack!